...när jag blir stor.

Det slog ner i min skalle, bokstavligen som en blixt från klar himmel, för ungefär två år sen. "Oj", tänkte jag och visste i samma sekund att det här, det här vill jag mer än någonting annat. Ett lugn infann sig i samma stund och jag kom på mig själv med att stå och flina sådär lite töntigt. Ett sånt där mysigt, självgott flin som man ganska sällan kan unna sig i jante-Sverige. I alla fall när någon ser på. Men jag fortsatte att flina, ryckte tag i en dator och kände hur pulsen ökade. Nu när jag helt plötsligt blivit varse, var jag tvungen att ta reda på bästa tillvägagångssätt. Lite googling och en handfull klick senare stod det klart: Dietistutbildningen vid Umeå Universitet


Toknöjd och exalterad ville jag börja direkt! Flytta upp till Norrland, bli ett med naturen och hetsplugga tills ögonen trillat ur. Jag berätta för alla på studs; Mamma, Pontus, Martin... alla måste veta! Kära syster var måttligt road av nyheten; "Med ditt komplicerade förhållande till mat, är det verkligen en så bra idé?". Jag var oförberedd på hennes reaktion och diskussion uppstod. Minns inte så väl nu men jag kommer ihåg att jag var förbannad. Jävla, förbannade storasyster att bry sig om mig så mycket som hon gör. Människor ska ge fan i det, jag klarar mig själv, vet vad som är bäst för mig själv. Etcetera etcetera bla bla. Innerst inne visste jag att hon hade rätt. "Jaja, gör som du vill, men fundera lite ytterligare på det då, innan du bestämmer dig, för min skull". Okej, helt okej kompromiss. Så blev det. Jag tänkte, flyttade hem från England, tänkte, åkte till Japan, tänkte lite till, och kom fram till samma sak. Ja, det är det här jag vill, mer än någonting annat. Det är den här vägen jag vill ta, som eventuellt kommer leda till ett jobb jag älskar som i sin tur betalar för lägenheten jag ska bygga bo i. 


Jag ska bli Dietist för att jag vill hjälpa människor. Friska människor att hålla sig friska och sjuka människor att bli friska. Så gått det går. Min SO-lärare i högstadiet babblade alltid på om en hel massa irrelevanta saker men en sak fastnade som inget annat i mitt huvud; Det viktigaste man har, det är hälsan. Utan den förlorar allt annat i livet sitt värde. Med erfarenhet av lång tids sjukdom, visste vad han snackade om och jag blev övertygad på plats. Hälsan kommer först. 


Här följer tre anledningar till att jag vill läsa näringslära, bli Dietist och jobba med människor:


Sugar - The Bitter Truth
Såg den här för första gången för några månader sen och ville genast att hela välden skulle veta. Så att vi kan sluta upp med att långsamt, långsamt ta livet av oss själva.


Kostdoktorn
Blogg jag följt sedan länge som informerat och inspirerat mig till att göra en hel del förändringar i mitt liv. Ytterst tacksam.


Inlägg idag på DN Debatt
Jag vill utbilda mig och så småningom jobba stenhårt för att debatter av den här typen inte kommer att vara nödvändiga i framtiden, då det kommer vara självklart för alla grupper i samhället och i alla offentliga miljöer att kunna bli serverad näringsriktig och mättande kost.


HÄPP! Just så, tänker jag rädda världen. 


(Jaja, klart det vore soft att gräva ner sig i människors psykiska hälsa och plocka och pilla med den och rädda världen på så vis, men det ädla uppdraget har jag bestämt lämnat åt Storasyster.)