Min största och bästa dröm

Jag läste precis ett fint inlägg hos Maria som genast inspirerade mig till att bygga en ny blogg och därefter skriva om min största och bästa dröm i livet. Inte helt olik Marias och säkert snarlik många av er andras.
Min alldeles, alldeles egna lägenhet. 
För ett par år sen var jag ganska övertygad om att den kunde befinna sig geografiskt var som helst i världen. Leeds. London. New York. Tokyo. Det var på den tiden då jag även trodde att jag aldrig mer skulle bo i Sverige. Jävla Sverige, tyckte jag. Alla är så tråkiga, det är alltid mörkt och inga jobb finns det heller. Men, ja, så har jag rest lite runt om i världen och insett att Sverige är där jag vill vara. När jag väl slår mig ner alltså, det kan bli om ett halvår eller fem. 
En trea, kanske till och med en fyra med noga utvald inneboende. Jag gillar att bo med folk av den enkla anledningen att känna närvaron av och höra ljuden av någon som grejar med sitt i rummet bredvid. Inte nödvändigtvis en kompis från förr, inte nödvändigtvis umgås. Bara finnas och falla in i en vardagsrutin tillsammans, det tycker jag är fint. 
Min lägenhet behöver inte vara stor men den måste vara ljus och ligga på minst andra våningen. Bottenplan är det inte tal om. Skräckfyllda kvällar och nätter ensam hemma i villan med den stora fönstren som vätte som den mörka trädgården, och inte mindre än tre ingångar vilka genom eventuella mördare lätt kunde ta sig in, fick mig som 12-åring att svära på att när jag blir stor ska jag bo på säkert avstånd från läskigheterna som lurar där ute. Livlig fantasi och Visat Plus som barnvakt har jag att tacka för den slutsatsen.
Min lägenhet ska inte ha något jävla badkar då de bara är stora och jobbiga att hålla rena. Minsta möjliga badrum och största möjliga kök, tack, då jag har mest erfarenhet av det omvända. Det bästa, bästa, bästa är egentligen som jag haft det i både England och i Japan, men som i min erfarenhet är ovanligt i svenska lägenheter; Ett rum för toalett och handfat, ett rum för dush och annat. Sparar mycket tid på mornarna och irritation i längden när man bor med någon. 
Lite trist och förutsägbart kanske, men jag är rätt övertygad om att all inredning kommer gå i genomgående gröna nyanser. Jag hatar, hatar, hatar blått förutom som klädfärg på människor med andra hudtoner och ögonfärg än jag själv. Inget blått i min lägenhet, någonsin. Alla andra färger är också helt otänkbara, för den delen. Ah, rosa kanske, en del rosa blandat med det gröna faktiskt. Mm, schysst.
Balkong ska jag ha! En stor, fin balkong med utsikt över vad som helst egentligen. Så länge jag kan sitta där och äta frukost, bjuda vänner på middag och pyssla om mina smultron. Katt kanske? Ja fan, när jag väl slagit mig ner sådär fint och genomtänkt, då blir det nog en katt. Eller två. Så länge min inneboende inte är allergisk. Eller nej förresten, ingen katt. Dök precis upp minnesbilder om hur hårigt det blir överallt och hur mycket en kattlåda faktiskt luktar. Nej, ingen katt.
Det finaste i min lägenhet kommer vara min kaffemaskin och allt som har med den att göra. Koppar, skedar, silar, kvarnen, filtren, filterhållaren, burkarna med de olika bönorna... Ni kommer alltid, alltid att kunna dricka en perfekt kopp kaffe hos mig, på min balkong, i mitt gröna vardagsrum eller var ni helst behagar. 

(Seoul Hostel i och för sig men, ja, ni fattar)