En veckas jetlag-från-helvetet samt tre dagar av förkylning och feber och humöret är på topp. Ehm. Lägg till att jag igår rivstartade min Ma B-kurs, som ska vara klar till jul, och blev smärtsamt påmind om hur plågsamt jag tycker det är med matte. Inte att jag inte förstår vad som ska göras, jag bara missar att se poängen med det och i samma sekund blir det helt ointressant. Min koncentrationsförmåga sträcker sig så långt som till saker jag är direkt intresserad av eller finner mycket fascinerade, inte en millimeter längre. Så nu sitter jag här med huvudet fullt av feber och läser samma tal om och om igen. Naturkunskapen är en jävla söndagspromenad i jämförelse. AAARGH!! Men det måste gå.
Jag brukar skryta med att jag aldrig blir sjuk och det är oftast sant. De få tillfällen det inträffar blir jag helt ställd. Vad gör man när man är fysiskt förhindrad från att göra saker? Sitta still, vila, ta det lugnt, chilla, kanske det jag är sämst på i hela världen. Skulle hemskt gärna slösurfa på nätet hela dagen i och för sig, men min laptop vill inte kännas vid husets trådlösa uppkoppling OCH jag har för ont i kroppen för att läsa och ta in saker folk skrivit. Egentligen för trött för att skriva det här men får jag bara lite gjort trots dödsförkylning känns tvingad-att-ta-det-lugnt-ångesten genast lite mer hanterbar. Helvete helvete. Uttråkat jävla helvete. Jag har en lång lista på roliga saker jag ska göra när jag är frisk, senast lördag har jag bestämt. BESTÄMT!
Vad som ändå känns helt fantastiskt är att jag är hemma igen och för lång tid framöver. Ni är det finaste jag har.
