Död åt bloggen.

Hejdå bloggen.


Fortsättning följer -> http://telund.tumblr.com/

Organiseringsorgie.

Listor, datum, deadlines, mål och tillvägagångssätt. Optimerat och klart in i minsta detalj.

Nuff said, jag är i himlen.

Semester.

Nu tar jag semester och återkommer nästa vecka. Då jag kommer befinna mig på en pytteö i den Åländska skärgården är jag helt och fullkomligt onåbar. Häpp!


På fredag får jag antagningsbesked.

Mitt sommaralias, och Emelie.

Nio månader senare.

Om drygt trettio minuter sätter jag mig på bussen för att bege mig till t-centralen dit ÄLSKADE CHRISTOFFER kommer med tåg från Grillby.

Han kom hem till Sverige först i mars i år, precis innan den stora jordbävningen ägde rum. Ska bli intressant att höra hur han acklimatiserat sig, då han säkert gått igenom samma process som jag de första månaderna efter hemkomst. Allt känns visserligen bra nu men jag minns den där känslan av total förvirring och handfallenhet ställd inför det svenska vardagslivet, i kontrast till senaste årets extremer. Fast, det jobbigaste var att ingen förstod, då ingen upplevt samma sak... inte så konstigt kanske.


Idag kanske vi knyter ihop Japansäcken då?

Yay!

Nu fungerar 0737023443 som vanligt, tack 3 :D

Rapportskrivning alltså.

Sommarkursen är avslutad i den bemärkelse att seminarierna är slut, nu återstår två rapporter som ska knåpas ihop och lämnas in innan den fjärde augusti. Då jag gillar att ta saker på allt för stort allvar tänker jag göra det även denna gång.
Så.
Vi ses i augusti! :D


Nej då, lite sommarlov tänker jag allt ta mig, i form av minifestival i den Åländska skärgården. Toklängtar.

Lite midsommarfirande.

Emelie, Charlotte, Henrik

Henrik, Sara

Charlotte

Charlotte

Dev

Henrik i picnicparken 

Allihopa

Igen

Daria och Alexander

Ganska oviktigt men ändå så underbart.

Mina första högskolepoäng från japanskkursen syns nu äntligen på min Studera.nu-sida och jo se där, JAG FICK VG!!!11

Jag läser henne om och om igen.

CONST alltså. Jag läser ett tiotal bloggar regelbundet men hennes är den enda jag riktigt längtar efter att få klicka vidare till. En viss ordning i klickandet på snabblänkarna har jag skaffat mig, jo jo, hennes är klick nummer fem eller sex. Jag stannar upp, tar händerna från tangentbordet, stödjer armbågen mot skrivbordet, lägger hakan däri och scrollar sakta neråt. Läser långsamt, begrundar, läser igen. Här om veckan läste jag om ett extraordinärt inlägg kanske tio gånger, grät lite, läste upp för mamma, diskuterade länge, läste igen. 


Idag skriver hon andaktsfullt om det bortglömda osynliga. Jag läser och känner att ja, du har rätt, vi är samma.

Bio Rio.

Hornstull strand, Bio Rio och allt därikring har blivit mitt nya älsklingstillhåll. I söndags, efter att ha kånkat möbler  upp och ner för ett oändligt antal trappor i krokarna runt telefonplan, bjöd Maria på brunch på Strand. Alltså, den brunchen, jag har aldrig varit med om något liknande. Minst tio olika sallader, röror gjorda på bönor, grönsaker, ost och yogurt, rökt lax, grillade revbensspjäll, kyckling och rostbiff, nybakat bröd, coleslaw, tsatsiki, guacamole, oliver och när man var färdig med det kunde man göra sina egna våfflor och äta med sylt, grädde, strössel och färsk frukt. Kaffe och te ingick även. Kan avslöja att jag var mätt fram till tisdag kväll...


Idag var jag och såg den här och blev angenämt påmind om varför man ska se film på bio. Klart man ska se film på bio! Tv-serier däremot, de kan man tanka hem med gott samvete, tycker jag. 


Dagens grupparbete gick strålande och mina gruppmedlemmar och jag är på precis samma linje; FÅ JOBBET GJORT SNYGGT OCH SNABBT. Ser fram emot redovisningen imorgon, vi kommer vara bäst.
Ajuste, det finns EN snygging i klassen. To be continued.

Ont.

Handikappande skoskav; jag kan inte utföra minsta syssla som kräver skor, så jag trippar omkring barfota här hemma. 


Sommarkursen har dragit igång. 22 nya ansikten med tillhörande namn att memorera och kanske lära känna några av dem lite närmare. Det tog mig ungefär två minuter efter uppropet i måndags att skriva av dem allihopa som idioter... sen hade jag ett allvarligt, inre samtal med mig själv om det där med att döma folk. Min styggaste egenskap och något jag måste vara ständigt medveten om så jag inte sitter där och... ja, hatar. Tankar av det slaget genererar bara en massa skit. Skittankar och skitkänslor, inget jag vill befatta mig med.


Hur som haver. Efter seminarie nummer två idag verkar kursen vara... pjta, som utlovat, en skrivkurs; nyttig och nödvändig. Mina klasskamrater likaså. Jag har hamnat i en bra grupp; Hanin ("Som "Kanin" fast med H!") och Camilla. Jag misstänker att de är yngre än jag men man vet aldrig. Vi utbytte snabbt nummer och mailadresser och bestämde att ses imorgon för grupparbete. De verkar ambitiösa och driftiga båda två, precis min smak.
I biblioteket på Södertörn jobbar Therese, Julias typ bästa vän. Jag stack in huvudet för att säga hej och hon var söt och gav mig en guidad tur runt lokalen. Bibliotek och dess atmosfär är viktigt att det känns rätt, och det tror jag det gör. Jag kommer med största sannolikhet att trivas på Södertörn. Nu återstår bara att komma in i alla andra rutiner med skrivande, läsande, socialiserande, träning, utforskande av Stockholm. Mitt nya liv alltså. 

Student.

What is written without effort is in general read without pleasure.


Så börjar ett av de kapitel i min kurslitteratur jag har som läxa till imorgon. Det stämmer säkert.
Efter gårdagens introduktion där allehanda info och datum av olika slag matades ut på löpande band känns det... bra! Den här kursen kommer att göra mig gott, jag kommer lära mig nya saker och DET, mina vänner, ÄR DET BÄSTA SOM FINNS HÄR I LIVET!!

Sista jobbdagen.

Imorgon alltså. Efter det blir det aldrig mer skolans värld, aldrig mer.


Stockholm
Stockholm
Stockholm
Stockholm
Stockholm
Stockholm
Stockholm

Veckans projekt:

Skaffa snygg solbränna.


Inleder med att bränna mig alldeles genomjävligt. Det svider.

Veckans projekt.

• Packa
• Flyttstäda
• Flytta
• Finna bättre sätt att avisa människor än att sluta svara på sms och ovänna på facebook. Jag skräms av mitt stundvis urusla beteende.

Beats over boys.

Han: Vill du ses ikväll?
Jag: Nä.


...för jag ska kolla ikapp Game of Thrones, plocka bland prylar inför stundande flytt samt lyssna på feta beats.

Gaga.

En ny bekantskap, ett glas vin, en cigg, världens fetaste hörlurar och nya skivan med Lady Gaga. I den ordningen.

I övrigt: Har tagit mina första högskolepoäng och nu har jag endast nio arbetsdagar kvar.


(Jag tycker hon är finast i världen)

Födelsedagshelgen som gick.

Först, presenter i urval:

Orchidé

En massa böcker och tjusigt armband med liten geisha-berlock.

Tavla med den eviga Stagnelius-dikten tryckt på baksidan. Jag grät.

Firande i urval:

Traditionsenlig rabarberpaj

Moster, kusiner, morfar

De lokala förmågorna; Sabina, Johanna, Amanda och Jessica

Nom nom

...en pubrunda senare och lördagen tillbringades i horisontalt läge.

Knäsvag av den kärlek som överrumplat mig från alla håll och kanter. Tack älskade vänner. 

Idag firar jag min 25-årsdag

med en springtur, chokad till frukost, bjuda släkten på rabarberpaj och vännerna på vin och ost.


Lisa Magnusson skriver vackert om lycka och jag nickar instämmande.


...och när ni läst färdigt kan ni fortsätta här: Liv Strömquist om "offerkoftan"

Klockrent.

Helgen hittills.

Cupkake-festival tog över stan.

Finast, tyckte jag.

Från mitt badrumsfönster.

Gunnar fångade, tuggade på och lämnade sen denna åt sitt öde.

Ogilla.

• Inkompetenta, oproffsiga, jävla kollegor.
• Runda fönster av alla typer. Skitfult. Får huset de sitter i att se ut som ubåtar.
• Helgens HÖG räckte inte längre än till torsdag morgon, och då var det ett jävla hög. En månad till den absoluta flytten, klarar jag detta?
• Födelsedag. Jag kunde inte bry mig mindre.

Varmt väder, snygg kompis.

Helgen som gick.

Det här pysslade alltså jag med i söndags. 

Lolitaloppis 2011

Jag springer omkring i röd sammet och svart spets och ansvarar för foto, säkerhet, musik, kaffe, allmän glädjespridning. Veckan har swischat förbi och inatt sov jag kanske tre timmar, är inte van den här intensiteten. Älskar det. 

En katt bland hermelinerna.

Lycklig lycklig lycklig.

Mitt rum är vitt, mina lakan är vita, mitt leende inte sådär bländande vitt kanske men likfan går jag ändå omkring med ett stort smil på läpparna mest hela tiden. Jag är hemma i Stockholm och allt som känts tungt och svårt de senaste månaderna är som bortblåst. Här lever jag det bekymmerslösa livet.

På måndag drar jobbveckan igång all over igen. Sista rejset nu.

Idag sprang jag en mil.

Och när jag var framme längtade jag genast efter att springa en till.


Sen låg jag i den här rätt länge.

Nästa vecka kommer att te sig följande.

• Införskaffar basketboll.
• Börjar läsa senaste Murakami och låter mig överväldigas av dess briljans.
• Börjar plöja ny HBO-serie: Big Love.
• Klår personbästa på 1 mil löpning.
• Pontus kommer hem.
• Påsklov!

Nya tapeter och förfest.

Förra helgen fick mitt kök nya tapeter. Det var mest suck och stön från min sida men sedär vad fint blev det tillslut.

Jag gillar inte stök och därmed inte heller någon form av renovering/tapetsering, men ibland får man väl offra sig.

Styvfar i jätteoverall.

Nya tapeter. Mamma gick i spinn och fixade så fint, så fint. Jag var mest ivägen.

 Helgen som gick. Mosters man Bengt bjöd in till födelsedagsfirande med pompa och ståt på stadshotellet. Vi förade på Casa del Teglund/Pettersson och nästa hela släkten var där.

Syster och suddig mor. En massa drinkvirke och snittar.

Inslagning av födelsedagspresent; Golfbag med Färjestadslogga.... .... .... ...

  

Morfar, Julias Olof och liten skitkusin Matilda som gått och blivit... vuxen?

Den där snygga tjejen.

Den där snygga tjejen.

Mitt ständiga framtidsprojekt är att förvandlas till Den där snygga tjejen. Projektets deadline brukar ligga sisådär två-tre månader in i framtiden, då diverse utseendemässiga förändringar ska ha genomförts. Nya kläder ska provas ut, skor med klack ska inhandlas och bemästras, håret ska bli längre, stylas dagligen ihop med oansträngt smink och personliga accessoarer. En "egen stil" ska ta sin form och jag ska ge sken av att vara en utpräglat vuxen, sofistikerad och ansvarstagande person med smak för stil. Den där avslappnat snygga tjejen som syns på mingelfoton och skriver för skärpta nättidningar, hon ska jag bli!


Jag flyter omkring mellan olika butiker, bland massproducerade, skira blusar och spets-leggings. Bläddrar bland plaggen, tycker allt är fult och opraktiskt. Provar skor med klack. De gör ont att balansera i och visst ser det lite ut som att klacken ska trilla av vid ett eventuellt snedtramp. Den där snygga tjejen trampar aldrig snett. Jag fastnar åter igen i hörnet av butiken med alla basics; svart och grå jersey i 100% bomull med bekväm, stilren passform. Jag känner på kvalitén, klämmer och drar lite för att kolla stretchen i tyget. Njuter av tanken att ha det på mig och bara vara bekväm. Nej just det, elegant är det jag strävar efter. Jag måste påminna mig själv om att jag ínte är där för att skaffa ytterligare ett basplagg. Slår bort tanken om bekvämlighet. Den där snygga tjejen kan vara bekväm i vad som helst, tycker säkert att 70% viscose 30% polyester är jätteskönt att spatsera omkring i, rör sig helt obehindrat och oroar sig inte för svettfläckar eller vinstänk. Den där snygga tjejen lägger en klanderfri, osynlig make up, från halsgropen till hårfästet, på några sekunder. Hon störs inte av tjugotretusen armband och ringar som klämmer och slänger runt händer och armar. De är ju accessoarerna som definierar! Hon tar säkert inte av dem ens när hon ska sova, vaknar sen och hoppar direkt i pumpsen.


Trots otaliga försök har projekt knappt lämnat tankestadiet. Shopping i alla dess former; butiker och näthandeln, modebloggar, plaggens kvalité i förhållande till pris och uppenbara opraktiskhet gör mig trött och oinspirerad. Allt känns inte bara fult, det känns onödigt, som att göra livet mer komplicerat än det behöver vara. Svaja omkring på skyhöga klackar i en outfit som stramar, kramar och klämmer. Smink som kletar, trillar av allt eftersom dagen går om man inte håller efter, och alla dessa jävla armband som fastnar i strumpbyxor och gör revor i blusar. Opraktiskt, obekvämt; jag kommer alltid till samma slutsats.

Är det kanske dags att göra slut med drömmen om att bli Den där snygga tjejen? Kanske dags att en gång för alla inse att jag känner mig snyggast när jag är bekväm och bekvämlighet för mig stavas svart bomullstrikå och lågskor. Den där snygga tjejen kanske redan finns där och behöver inte alls förändras, bättras på eller stylas.

Rask.

Att växelvis få bekräfta och bli bekräftad är vad som gör det hela uthärdligt.

Comic Sans

Så damp ytterligare ett dokument ner i inkorgen. MY EYES, AAARGH!! MY EYES!!!

Kärt, kärt, kärt återseende.

Jag åkte och hälsade på Gustav i Örebro, det var ett halvår och ett halvt jordklot sen sist.
Det blev en hel massa vin och öl, grillad kycklig, godis, tjat, mer vin, tjat på olika språk, sovmorgon, promenad i regn och rusk, peepshow, obskyr anime, falukorv i ugn, fem koppar espresso och minst lika många släta, svarta. Te, ahlgrens bilar, kokoskaka, flädersaft, avocado, hemlagat potatismos, färskpressad blodapelsinjuice, ägg och ekologisk fil.


T-o-p-p-e-n-h-e-l-g
(lite ont i magen nu kanske...)

HBO LOVE

The Wire S01
The Wire S02
The Wire S03
The Wire S04
The Wire S05

Hemma, dödssjuk.

Sjuk, dödssjuk, kalla det vad ni vill, i min värld är det samma sak alltihop. Att vara fysiskt förhindrad att göra vad jag vill är så illa det kan bli. Men jag hanterar det rätt bra den här gången tror jag, bättre än jag brukar i alla fall. Ingen ångest, ingen abstinens, bara ligger still, sitter still, gör icke-energikrävande saker, kollar serier, betalar räkningar. Koncentrerar mig på att vara sjuk och försöker låta bli att tänka på världen där ute. Även om det är tio plusgrader och strålande solsken. Film på ettan om en halvtimma, med självaste Liz Taylor. Jag var besatt av det episka tretimmarsfiaskot Cleopatra när jag var sisådär åtta-nio år. Måste ha sett den minst hundra gånger, tills det att VHSen var helt utsliten. Minns jag tyckte Liz var den tjusigaste någonsin, men förstod inte riktigt hur hon kunde ha kort hår i vissa scener och långt strax därefter... det där med peruker hade jag liksom inte hajat ännu.

En dag på jobbet.

- Hur är det vännen, du verkar lite hängig idag?
- Joo ja nej inget speciellt, lite bara kanske...
- Det låter inget vidare, vill du inte berätta?
- Joo ja nej lite kanske farsarns brosa hängde sig igår så vi är lite ledsna hemma bara.

Alla måste se.

Catfish

Jag planerar att från och med imorgon återgå till verkligheten. Ni är kvar va?

Lördag.

Fika hos mormor och morfar. Mormors bakverk smakar inget vidare men kaffet är alltid utsökt.

Bosse med barnbarn.

Mormor vet hur man slappnar av framför kameran. Tror hon lärt sig av Tyra.

Fika.

Fniss.

Lördagsgodis.

Morfar presenterat dagens Berglin. 

BRA SKIT JAO!

The Wire S01
The Wire S02
The Wire S03
The Wire S04
The Wire S05

Alltså.

Min kollega skriver all sin egen och vår gemensamma elevdokumentation med Comic Sans. True story.


Hur var det nu igen, ville jag bli personalare och jobba med alla typer av människor och sociala situationer eller istället flytta ut i en stuga i skogen långt, långt från alla idioter i världen?

Nihon.

I och med dramatiken i Japan har jag sjunkit ner i en tjock deg av existentiell ångest och tänker nog ligga kvar här tills världen känns som en trevlig plats igen, alternativt tills dess att jag återupptäckt meningen med allt.

Ajuste.

Jag håller på med ett litet livsexperiment just nu och undviker därmed facebook. Vill ni något får ni messa :P

Söndag, och veckan som gick.

Världen går under och Japan står på tur. Ledsen.

Blev erbjuden fast vikariat terminen ut och blir därmed kvar i hålan ytterligare lite längre än planerat. Till slutet av juni närmare bestämt. I'm doin' it for the dough och så är det med det. Månadslön + betalt över lov och röda dagar = spara en massa pengar, tillbringa ett strålande sommarlov i Stockholm och börja plugga, pigg och glad, i augusti. Slippa hora runt med CVs, fejkad entusiasm och löfte om "väldig serviceinriktning" på Stockholms gator och torg i början av våren = SKÖNT! Rummet i Älvsjö behåller jag förstås och tittar in lite då och då fram till den definitiva flytten. 

I övrigt, denna söndag:

Nya springskor. De är jättesnabba.

Behöver klippa mig.

Jättebra bok, gammal Nöjesguiden och fina tulpaner.

I övrigt övrigt drömmer jag mest om The Wire och tar numera hundra kilo i liggande benpress.