Mina vänner! Jag hatar. Går omkring mest hela tiden och, ja, hatar. Det är ett stilla, jämt fördelat, hopplöst hat som sorgligt nog blivit en del av vardagen sen början av juli, ungefär. När temperaturen i mitten av juni låg på strax under trettio i klassrummet och Kanayama-sensei kvittrade om att "Ja, och snart är sommaren här!", det var då jag insåg att, shit, det kommer att bli varmt, helvetiskt varmt.
Där befinner vi oss nu. Grabbarna investerade i en aircon till lägenheten som är helt okej, när den fungerar. Nu har den pajjat för andra gången, och då den av de två som får saker gjorda inte är hemma på ytterligare en vecka så går vi här, jag och G, och dör lite mer för varje minut. Jag var inte med på airconköpet och anser mig själv ha noll ansvar när det gäller dess drift. G gör inga ansatser till att få den fixad och jag har tröttnat på att fråga så varje morgon, efter ytterligare en natt av svettig icke-sömn, cyklar jag till biblioteket och spenderar dagen där, halvt pluggandes, halvt sovandes. Biblioteket är svalt, tyst och bekvämt, det har blivit min tillflyktsort.
G kommer hem från jobbet varje kväll och ser helt förstörd ut, muttrar "Det bokstavligen rinner om mig", hoppar i duschen och sen sitter vi båda väldigt, väldigt stilla framför våra respektive datorer fram till kroppen säger stopp. Då kravlar jag in till min futon, stoppar in öronproppar (Jag har en flod med tillhörande damlucka utanför fönstret som låter som, ja, självaste helvetet.) och svimmar. Vaknar två-tre timmar senare av att jag inte kan andas, öronen och huvudet gör ont av öronpropparna, ligger och rullar runt och halvdrömmer fram till det börjar ljusna, däckar av utmattning, vaknar åter vid nio, går upp, drar till biblan, somnar med skolböcker som huvudkudde (jag och många, många fler i samma lokal. Sovparty.), åker hem, äter, vill inget annat än att sitta mycket, mycket stilla, tar en promenad vid 21-22 tiden då det är yttepyttelite svalare, hem, dator, försöka sova, upprepa. Tanterna på Gustavs jobb säger två veckor till, sen kommer höstvindarna och då blir vädret raskt svalare. Två veckor till utan sömn och därmed utan livslust? Som om jag har något val.
No comments:
Post a Comment