Host host rossel host

Helgen bjöd visserligen på betydligt mer halsande av Cocilliana än Champagne, men jag klagar inte, det blev en fantastiskt lyckad tillställning. När jag och Maria ramlade in i ettan i Zinken strax innan fem lördag morgon fattade vi inte att vi ens varit utanför dörren. Tiden gick så snabbt! Snabbmiddag, måla naglarna, åla sig i dyra klänningen, raka vägen till Mörby, "hejdetvarlängesen", nya och gamla bekanta, snittar och mingel, tolvslaget, mer snittar och mingel, nyfikna blickar och leenden, "skaduredangå?", oj klockan är 4, hemfärd, främlingar önskandes gott nytt på tunnelbanan, in i värmen, av med sminket, ett glas vatten och ett glas hostmedicin, välta i säng.


I virrvarret slog mig insikten, som jag egentligen vetat om hela tiden, en känsla där längst ner i maggropen.
Jag ska inte alls till Umeå.

Meow.