Det här med att jobba heltid.

Jag instämmer med alla dem som någon gång påstått att jobba heltid; trettiofem timmar i veckan eller mer, är lika med döden. Man gör ingenting annat än travar fram och tillbaka till jobbet. Sover lite, petar i sig lite käk, somnar i soffan till ljudet av kvällsserierna på TV6. 
Galenskap. Det här med att jobba heltid, absolut galenskap. Så mycket tid som ägnas åt något man har så lite kontroll eller passion över. Men man måste ju försörja sig, jag menar, man sitter ju inte gärna där med ett soft halvtidskneg, en massa fritid, och vänder på enkronorna. När alla ens polare dessutom är upptagna med jobb... (eller vad säger ni, ska vi går ner på halvtid ALLIHOPA NU GENAST och spendera dagarna läggandes pussel och drickandes eldoradokaffe? jag tror det kan bli ganska fint.)
Det bästa vore förstås att ha ett jobb som är så roligt att det känns som fritid, fast jag tror det är ouppnåeligt. Hur avslappnad och "hemma" en arbetsplats och dess måsten än må vara, är ens professionella jag alltid ett aningens mer skärpt, spänd och stressad version av än ens privata. Alltid alltid alltid. Ett ansikte med tillhörande attityd man tar av sig och hänger upp på kroken i hallen sekunden man kliver hem efter ett utfört dagsverke.


Allmän vetskap förstås men jag behöver skriva av mig. 
Lärdomar efter Den Första Arbetsveckan:
Jobba med barn är okej. Jobbar med förståndshandikappade tonåringar är också okej. Jobba med orkeslösa, inrutade vuxna utan någon som helst initiativförmåga är skitjobbigt. 
Uttryck och meningar med tätast luddighet samt användarfrekvens:
"Vi måste sätta oss ner och (infoga vad det nu är man väldigt ogärna vill ta tag i just då)"
"Det måste förankras i verkligheten" (döda mig om jag NÅGONSIN uttrycker mig med den meningen. bara döda mig.)
"Vi får titta på det" ("Orkar inte nu/Fråga någon annan/Vad du påstår är ointressant försvinn tack")
"EVP", "PVP", "U", "IV", "PU", "IP", "APT", "HR" (ja det här är ju Skolan så vi tänkte att vi nog skulle tjäna på att dra in lite på vokaler och hela ord/meningar i det vardagliga språkbruket när vi ändå är i spartagen!)




Nu har för övrigt P3 Kultur, och därmed min bästa promenadkamrat, gått i graven. Jag har inte lyssnar på sista podden än, sparar till speciellt tillfälle. Kanske på tåget till Stockholm om två veckor.


ÅH STOCKHOLM OM TVÅ VECKOR!!!!!11