Ja, alltså, Black Swan, tjenare. En timme och tre kvart av nattsvart paranoia blandat med ren och skär dödsångest. Gravallvarligt skådespel, bländade foto och kostym. Suggestiv dialog, total inlevelse. Rakt genom denna skoningslösa attack på sinnena satt jag mest och hoppades att det skulle ta slut snart, eller kanske att det skulle fortsätta för alltid. Känslomässig meltdown. ALLA MÅSTE SE!!
En kille jag var kär i en gång i tiden sa att Natalie Portman var den finaste han visste. Sen dess tycker jag också så.
...i övrigt har jag upptäckt att man blir väldigt fin i håret av papiljotter.
No comments:
Post a Comment