Hemma, dödssjuk.

Sjuk, dödssjuk, kalla det vad ni vill, i min värld är det samma sak alltihop. Att vara fysiskt förhindrad att göra vad jag vill är så illa det kan bli. Men jag hanterar det rätt bra den här gången tror jag, bättre än jag brukar i alla fall. Ingen ångest, ingen abstinens, bara ligger still, sitter still, gör icke-energikrävande saker, kollar serier, betalar räkningar. Koncentrerar mig på att vara sjuk och försöker låta bli att tänka på världen där ute. Även om det är tio plusgrader och strålande solsken. Film på ettan om en halvtimma, med självaste Liz Taylor. Jag var besatt av det episka tretimmarsfiaskot Cleopatra när jag var sisådär åtta-nio år. Måste ha sett den minst hundra gånger, tills det att VHSen var helt utsliten. Minns jag tyckte Liz var den tjusigaste någonsin, men förstod inte riktigt hur hon kunde ha kort hår i vissa scener och långt strax därefter... det där med peruker hade jag liksom inte hajat ännu.