Kål.

Jag blev förkyld i torsdags, förra veckan. Tappade rösten och sådär, hostade lite, sov dåligt. I tisdags kände jag mig frisk och drog igång med livet i hundraåttio. Dumt. Nu är jag sjuk igen, vilket för någon som aldrig är sjuk är ungefär likvärdigt med att hugga av en arm eller ett ben. Jag känner mig totalt lämnad åt mitt öde och har mycket svårt att inse faktum att det enda min kropp orkar med är sitta still och kolla på film. Påtvingad vila och "chill", med andra ord. Jag HATAR att chilla. JAG VILL GÖRA SAKER HELA TIDEN JÄÄÄMT!!!


Hursomhelst.


Igår kväll fick jag nog och travade iväg till affären för att handla, feber till trots. Hostig och jävlig stapplade jag omkring i grönsaksavdelningen då plötsligt uppenbarade sig "BRYSSELKÅL I NÄT 5:-" och jag tänkte "HALLELUJA DET VAR VÄRT MÖDAN ATT SLÄPA SIG HIT".


Jag älskar nämligen kål. Över allt annat, all slags kål. Brysselkålen är den sällsyntaste, ofta dyraste sorten och kanske den jag gillar mest av dem alla. Åh lycka! 
Min upptäckt av kål som förträfflig föda skedde i Japan, där all mat är svindyr förutom just kål som odlas överallt och smakar gudomligt. Så av ekonomiska skäl levde jag på vitkål i ett års tid. Stekt, kokt, grillad men oftast rå. Rå med salt, peppar och sesamolja. Gudomligt. Utsökt. Fantastiskt substitut till alla slags kolhydratrik föda.
I min kyl bor det alltid minst två sorters kål. När jag inte tänker mig för går jag ibland och småäter avrivna kålblad och vips så har ett helt huvud gått åt. 
Idag har jag kokat brysselkålen, delat den i halvor och stekt i smör, vitlök, salt och peppar. Jag fick lov att hejda mig NEJ DU KAN INTE ÄTA UPP ETT HALV KILO BRYSSELKÅL PÅ EN GÅNG DET ÄR FEL FEL FEL SESÅ STOPPA IN I KYLEN OCH SPARA TILL SEN!!!!!!
Fast jag vill ju äta upp alltihopa, förstås.