Hemma, dödssjuk.

Sjuk, dödssjuk, kalla det vad ni vill, i min värld är det samma sak alltihop. Att vara fysiskt förhindrad att göra vad jag vill är så illa det kan bli. Men jag hanterar det rätt bra den här gången tror jag, bättre än jag brukar i alla fall. Ingen ångest, ingen abstinens, bara ligger still, sitter still, gör icke-energikrävande saker, kollar serier, betalar räkningar. Koncentrerar mig på att vara sjuk och försöker låta bli att tänka på världen där ute. Även om det är tio plusgrader och strålande solsken. Film på ettan om en halvtimma, med självaste Liz Taylor. Jag var besatt av det episka tretimmarsfiaskot Cleopatra när jag var sisådär åtta-nio år. Måste ha sett den minst hundra gånger, tills det att VHSen var helt utsliten. Minns jag tyckte Liz var den tjusigaste någonsin, men förstod inte riktigt hur hon kunde ha kort hår i vissa scener och långt strax därefter... det där med peruker hade jag liksom inte hajat ännu.

En dag på jobbet.

- Hur är det vännen, du verkar lite hängig idag?
- Joo ja nej inget speciellt, lite bara kanske...
- Det låter inget vidare, vill du inte berätta?
- Joo ja nej lite kanske farsarns brosa hängde sig igår så vi är lite ledsna hemma bara.

Alla måste se.

Catfish

Jag planerar att från och med imorgon återgå till verkligheten. Ni är kvar va?

Lördag.

Fika hos mormor och morfar. Mormors bakverk smakar inget vidare men kaffet är alltid utsökt.

Bosse med barnbarn.

Mormor vet hur man slappnar av framför kameran. Tror hon lärt sig av Tyra.

Fika.

Fniss.

Lördagsgodis.

Morfar presenterat dagens Berglin. 

BRA SKIT JAO!

The Wire S01
The Wire S02
The Wire S03
The Wire S04
The Wire S05

Alltså.

Min kollega skriver all sin egen och vår gemensamma elevdokumentation med Comic Sans. True story.


Hur var det nu igen, ville jag bli personalare och jobba med alla typer av människor och sociala situationer eller istället flytta ut i en stuga i skogen långt, långt från alla idioter i världen?

Nihon.

I och med dramatiken i Japan har jag sjunkit ner i en tjock deg av existentiell ångest och tänker nog ligga kvar här tills världen känns som en trevlig plats igen, alternativt tills dess att jag återupptäckt meningen med allt.