CONST alltså. Jag läser ett tiotal bloggar regelbundet men hennes är den enda jag riktigt längtar efter att få klicka vidare till. En viss ordning i klickandet på snabblänkarna har jag skaffat mig, jo jo, hennes är klick nummer fem eller sex. Jag stannar upp, tar händerna från tangentbordet, stödjer armbågen mot skrivbordet, lägger hakan däri och scrollar sakta neråt. Läser långsamt, begrundar, läser igen. Här om veckan läste jag om ett extraordinärt inlägg kanske tio gånger, grät lite, läste upp för mamma, diskuterade länge, läste igen.
Idag skriver hon andaktsfullt om det bortglömda osynliga. Jag läser och känner att ja, du har rätt, vi är samma.
Hornstull strand, Bio Rio och allt därikring har blivit mitt nya älsklingstillhåll. I söndags, efter att ha kånkat möbler upp och ner för ett oändligt antal trappor i krokarna runt telefonplan, bjöd Maria på brunch på Strand. Alltså, den brunchen, jag har aldrig varit med om något liknande. Minst tio olika sallader, röror gjorda på bönor, grönsaker, ost och yogurt, rökt lax, grillade revbensspjäll, kyckling och rostbiff, nybakat bröd, coleslaw, tsatsiki, guacamole, oliver och när man var färdig med det kunde man göra sina egna våfflor och äta med sylt, grädde, strössel och färsk frukt. Kaffe och te ingick även. Kan avslöja att jag var mätt fram till tisdag kväll...
Idag var jag och såg den här och blev angenämt påmind om varför man ska se film på bio. Klart man ska se film på bio! Tv-serier däremot, de kan man tanka hem med gott samvete, tycker jag.
Dagens grupparbete gick strålande och mina gruppmedlemmar och jag är på precis samma linje; FÅ JOBBET GJORT SNYGGT OCH SNABBT. Ser fram emot redovisningen imorgon, vi kommer vara bäst. Ajuste, det finns EN snygging i klassen. To be continued.
Handikappande skoskav; jag kan inte utföra minsta syssla som kräver skor, så jag trippar omkring barfota här hemma.
Sommarkursen har dragit igång. 22 nya ansikten med tillhörande namn att memorera och kanske lära känna några av dem lite närmare. Det tog mig ungefär två minuter efter uppropet i måndags att skriva av dem allihopa som idioter... sen hade jag ett allvarligt, inre samtal med mig själv om det där med att döma folk. Min styggaste egenskap och något jag måste vara ständigt medveten om så jag inte sitter där och... ja, hatar. Tankar av det slaget genererar bara en massa skit. Skittankar och skitkänslor, inget jag vill befatta mig med.
Hur som haver. Efter seminarie nummer två idag verkar kursen vara... pjta, som utlovat, en skrivkurs; nyttig och nödvändig. Mina klasskamrater likaså. Jag har hamnat i en bra grupp; Hanin ("Som "Kanin" fast med H!") och Camilla. Jag misstänker att de är yngre än jag men man vet aldrig. Vi utbytte snabbt nummer och mailadresser och bestämde att ses imorgon för grupparbete. De verkar ambitiösa och driftiga båda två, precis min smak. I biblioteket på Södertörn jobbar Therese, Julias typ bästa vän. Jag stack in huvudet för att säga hej och hon var söt och gav mig en guidad tur runt lokalen. Bibliotek och dess atmosfär är viktigt att det känns rätt, och det tror jag det gör. Jag kommer med största sannolikhet att trivas på Södertörn. Nu återstår bara att komma in i alla andra rutiner med skrivande, läsande, socialiserande, träning, utforskande av Stockholm. Mitt nya liv alltså.
What is written without effort is in general read without pleasure.
Så börjar ett av de kapitel i min kurslitteratur jag har som läxa till imorgon. Det stämmer säkert. Efter gårdagens introduktion där allehanda info och datum av olika slag matades ut på löpande band känns det... bra! Den här kursen kommer att göra mig gott, jag kommer lära mig nya saker och DET, mina vänner, ÄR DET BÄSTA SOM FINNS HÄR I LIVET!!