Monday 31 January 2011

Veckans projekt:

Sluta svära. Hur gör man?

Kanske det tyngsta någonsin.

127 hours


Kan vara det att jag är lite bakis, betagen av den gångna helgens lyckorus samt ganska sentimental såhär på äldre dar. Men seriöst, jag grät mig igenom sluttexten. Och. Jag. Gråter. Aldrig.

Saturday 29 January 2011

I heart rodeo.net

Idag blev jag lite sådär fånigt starstruck. Lallandes uppför Lundagatan på väg hem till Maria möter jag Benjamin Rask. Han är stiligt klädd i gråskala, pratar i mobilen, skyndar. Jag kväver ett töntigt storsmile och vill spontant utbrista iiihhejjaggillardinbloggsåhimlamycket!!11 Går förbi, låtsas som ingenting, fnissar lite när han kommit på behörigt avstånd.
Åh, rodeo.net i allmänhet och Benjamin i synnerhet. 

Wednesday 26 January 2011

CONTINUED!!!

Jag borde verkligen lära mig fota.

Gratis tidsfördriv.

För att hålla min supertajta budget för februari kommer jag att behöva leva snålt. Ekonomiskt tänk är min favoritgren och jag fullkomligt älskar att fundera ut nya sätt att spara in och snåla. Samt att ha roligt för inga pengar alls. Det sistnämnda är himla enkelt, då de tidsfördriv jag finner mest nöje i faktiskt är gratis. Eller, ja nästan gratis, jag betalar ju för min el och internet samt gymkort men det är små engångssummor det handlar om. Ingenting i jämförelse med en utekväll på krogen eller shoppingrundor. Att befinna sig i en stad så gott som tom på sätt att spendera pengar gör det ännu enklare. Sen gäller bara att finna sätt att slå ihjäl tristessen, annars blir man galen. 

Så. Åttahundra spänn på mat på fyra veckor? Lätt. Mobil, internet, gymkort; tusen spänn. Oväntade utgifter? Noll, sorry. Jag ska försöka lirka lite med hyresvärden och be om uppskov med elen... lyckas jag med detta så hamnar jag precis där jag bör ligga ekonomiskt i slutet på februari.

Tidsfördriv då? Jaa vad ska vi hitta på?
Träna (kan det bli vår så man kan börja springa utomhus igen ELLER!?)
Plugga japanska... från början.
Hänga på biblioteket
Lära mig excel... igen
Kolla på allt det här
Lyssna på en miljard poddar i allmänhet och P3 i synnerhet
Laga en massa mat med min nya kompis (som också är skitfattig så vi får se hur pass extravaganta måltider vi lyckas skrapa ihop)
Lära mig sy kanske?
Städa mammas skafferi mot ersättning? (har inte kollat detta med henne ännu...)
Hänga med släkten. Låta släkten bjuda mig på mat och sånt.
Kolla på asmycket film och serier

TO BE CONTINUED!!!



Friday 21 January 2011

Pontus.

Självaste Pontus är hemma i stan och det känns lyxigt att ha en av mina närmaste så himla, himla nära. Bara en cykeltur bort. Jag behöver honom mer än någonsin nu, behöver det bekymmerslösa garvandet och flamsandet på coops sminkavdelning och degandet i soffan tittandes på b-skräckisar. Jag behöver bara skratta, komma bort, tänka på något annat än att ännu en vecka av Världens Mest Psykiskt Påfrestande Jobb har passerat. Anstränger mig för att inte ta ut min jobbfrustration på omgivningen (Läs: mamma). Frustration över dessa människor, mina elever, som behöver en oändlig massa stöd och hjälp samhället aldrig kommer kunna erbjuda fullt ut. Frustration över att varje uppfyllt mål, varje lite ljusglimt, följs av mer hopplöshet. Frustration över mina kollegor som för länge sen gett upp, stängt av och distanserat sig. Jag klandrar dem inte, det är för jobbigt att bry sig. För jobbigt att lägga tid, kärlek och energi på människor som inte vet hur man ger tillbaka. Människor som är födda utan empatisk förmåga eller senare i livet, på grund av olika omständigheter, blivit känslomässigt söndertrasade. 
ADHD, Tourettes, Aspberger, autism, IQ under 70, post-traumatisk stress, psykoser, koncentrationssvårigheter och aggressionsproblem. Tillsätt den vanliga cocktailen av tonårsproblem och ta-da!
Det är skitjobbigt, men jag älskar dem allihopa.

Stockholm, snart så.

Thursday 13 January 2011

Det här med att jobba heltid.

Jag instämmer med alla dem som någon gång påstått att jobba heltid; trettiofem timmar i veckan eller mer, är lika med döden. Man gör ingenting annat än travar fram och tillbaka till jobbet. Sover lite, petar i sig lite käk, somnar i soffan till ljudet av kvällsserierna på TV6. 
Galenskap. Det här med att jobba heltid, absolut galenskap. Så mycket tid som ägnas åt något man har så lite kontroll eller passion över. Men man måste ju försörja sig, jag menar, man sitter ju inte gärna där med ett soft halvtidskneg, en massa fritid, och vänder på enkronorna. När alla ens polare dessutom är upptagna med jobb... (eller vad säger ni, ska vi går ner på halvtid ALLIHOPA NU GENAST och spendera dagarna läggandes pussel och drickandes eldoradokaffe? jag tror det kan bli ganska fint.)
Det bästa vore förstås att ha ett jobb som är så roligt att det känns som fritid, fast jag tror det är ouppnåeligt. Hur avslappnad och "hemma" en arbetsplats och dess måsten än må vara, är ens professionella jag alltid ett aningens mer skärpt, spänd och stressad version av än ens privata. Alltid alltid alltid. Ett ansikte med tillhörande attityd man tar av sig och hänger upp på kroken i hallen sekunden man kliver hem efter ett utfört dagsverke.


Allmän vetskap förstås men jag behöver skriva av mig. 
Lärdomar efter Den Första Arbetsveckan:
Jobba med barn är okej. Jobbar med förståndshandikappade tonåringar är också okej. Jobba med orkeslösa, inrutade vuxna utan någon som helst initiativförmåga är skitjobbigt. 
Uttryck och meningar med tätast luddighet samt användarfrekvens:
"Vi måste sätta oss ner och (infoga vad det nu är man väldigt ogärna vill ta tag i just då)"
"Det måste förankras i verkligheten" (döda mig om jag NÅGONSIN uttrycker mig med den meningen. bara döda mig.)
"Vi får titta på det" ("Orkar inte nu/Fråga någon annan/Vad du påstår är ointressant försvinn tack")
"EVP", "PVP", "U", "IV", "PU", "IP", "APT", "HR" (ja det här är ju Skolan så vi tänkte att vi nog skulle tjäna på att dra in lite på vokaler och hela ord/meningar i det vardagliga språkbruket när vi ändå är i spartagen!)




Nu har för övrigt P3 Kultur, och därmed min bästa promenadkamrat, gått i graven. Jag har inte lyssnar på sista podden än, sparar till speciellt tillfälle. Kanske på tåget till Stockholm om två veckor.


ÅH STOCKHOLM OM TVÅ VECKOR!!!!!11

Sunday 9 January 2011

Ya!

Jag har haft svårt att sova den sista tiden av den enkla anledningen att jag är alldeles för uppspelt och full av förväntan. Jag ligger och tänker och funderar och planerar och gör listor och LER. Jag ligger där, bäcksvart i rummet, klockan är över midnatt och fånler för mig själv. Astöntigt och alldeles, alldeles underbart.


Vad kommer ske då? Jo.


Slutet på januari, Sleigh Bells med Emilie på Debaser (alla som vill får förstås hänga på, det kommer bli fett! Kom! Kom!). Börja plugga japanska på distans, ta mina första högskolepoäng. 
Februari, Göteborg med mamma för häng med syster och kulturella upplevelser i form av... teater? Kanske? Bästa julklappen <3
Mars, hemligt än så länge men OH så spännande!
April, då är det äntligen vår och bara tanken gör mig helt galen av lycka!
Maj, lolitaloppis och 25-årsfirande!
Juni, flytt till Stockholm. Hem till Stockholm.
SOMMAR I STOCKHOLM MED ER, MIN ÄLSKADE, ÄLSKADE VÄNNER!!
Augusti, påbörja utbildningen.


...och imorgon drar jobbet igång så det är bäst jag påbörjar den långa, omständliga vägen mot den envisa nattsömnen. Bara fjärilarna kunde sluta fladdra.

Leta boende Sthlm 2011

Fixat och klart!

Friday 7 January 2011

The Unbelievable Truth

Oooooh amerikansk kultindie från 1990. Fatta att det var över tjugo år sedan, helt galet.
Förutom skönt lågbudgetfoto, vass dialog och uuuuunderbart soundtrack så... ja, det är något ledsamt över att se film där huvudrollsinnehavaren avlidit under dramatiska omständigheter (typ: strypt till döds av en byggarbetare när hon påpekat att han fört för mycket oväsen i lägenheten ovan. Huwa.)






Thursday 6 January 2011

The Bridge

If you have cancer of the mind, no one knows what you're going through.




Hemsk och fin på samma gång. Inte högsta produktionsvärde kanske men väl värd en titt.

Wednesday 5 January 2011

Ångestfilm 2011





Ja, alltså, Black Swan, tjenare. En timme och tre kvart av nattsvart paranoia blandat med ren och skär dödsångest. Gravallvarligt skådespel, bländade foto och kostym. Suggestiv dialog, total inlevelse. Rakt genom denna skoningslösa attack på sinnena satt jag mest och hoppades att det skulle ta slut snart, eller kanske att det skulle fortsätta för alltid. Känslomässig meltdown. ALLA MÅSTE SE!!


En kille jag var kär i en gång i tiden sa att Natalie Portman var den finaste han visste. Sen dess tycker jag också så.


...i övrigt har jag upptäckt att man blir väldigt fin i håret av papiljotter.







Tuesday 4 January 2011

Priset på min eviga kärlek och tillgivenhet.

Är drygt tio tusen svenska riksdaler i form av:


UUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄ JAG VILL HAAAAAAAAAAAA!!!!! (förresten gillade jag Mulberry ljusår före alla andra så det så!)





Monday 3 January 2011

Host host rossel host

Helgen bjöd visserligen på betydligt mer halsande av Cocilliana än Champagne, men jag klagar inte, det blev en fantastiskt lyckad tillställning. När jag och Maria ramlade in i ettan i Zinken strax innan fem lördag morgon fattade vi inte att vi ens varit utanför dörren. Tiden gick så snabbt! Snabbmiddag, måla naglarna, åla sig i dyra klänningen, raka vägen till Mörby, "hejdetvarlängesen", nya och gamla bekanta, snittar och mingel, tolvslaget, mer snittar och mingel, nyfikna blickar och leenden, "skaduredangå?", oj klockan är 4, hemfärd, främlingar önskandes gott nytt på tunnelbanan, in i värmen, av med sminket, ett glas vatten och ett glas hostmedicin, välta i säng.


I virrvarret slog mig insikten, som jag egentligen vetat om hela tiden, en känsla där längst ner i maggropen.
Jag ska inte alls till Umeå.


Meow.