Monday 29 November 2010

I (hjärta) Syo

Syosnack och framtidshopp. Vågar inte säga för mycket än men ja, fjärilar i magen.


Det här gör mig så himla, himla glad:
Revolution på g.
Och samtidigt i en annan del av Sverige:
Revolutionen händer just nu.


Jag vet inte var jag ska ta vägen. Är så pepp, så otroligt taggad.
Åh Andreas, min hjälte.


I övrigt började jobbveckan med stort julgodisbak, och allt som hör till när man ska leda femton förståndshandikappade barn från decilitermått till färdig chokladknäck. Chokladknäck som för övrigt beter sig exakt så som Pappa Rudolf demonstrerar så episkt i Sunes Jul; det sätter sig och stannar där. 
Jag städade köket länge, länge. 

Saturday 27 November 2010

Längtar.

Julafton kommer sent i år.
...ni kan kalla mig Lågkolhydratstalibanen.


I övrigt måste alla läsa den här också. Har jag redan tjatat om den kanske? Skitsamma, jag tuggade i mig den på tre sittningar och känner mig uppriktigt ledsen nu när sista sidan är avslutat, som om övergiven av ett nyfunnet kompisgäng. Hur skaffar man sig en Baron måntro? Eller en greve, en greve duger fint! Jag älskar mina kamrater och önskar inte byta bort er mot allt smör i småland MEN efter att ha läst den här fascinerande boken om den svenska adeln har jag låtit mig övertygas om att mitt sociala liv nog skulle vara liiite mer intressant om jag hade en baron att hänga med. Gå på jakt iförd gröna tweedjackor med skinnlappar på armbågarna, sitta framför öppna spisar på herrgårdar och samtala om "Såssarna", ständigt övervakad av farfars farfäder från de guldinramade porträtten på väggarna. Bläddra i privata bibliotek. Ströva på marker och beundra ägorna. 
Ja tack, en Baron-polare vore soft.


Kära far försöker kompensera X antal års frånvaro med att köpa mig dyr vinterjacka. I rosa. Tack pappa, fortsätt gärna försöka.


Vid köksbordet i stora huset, mellan tuggor av prinskorv och rödkål, berättar mamma om sin kollega. Kollegan som blivit bedragen av sin make, lämnats med deras gemensamma lilla sladdbarn samt något äldre barn som roar sig med att begå brott/ställa till med fan, och som nu är sjukskriven på grund av cancer i precis hela kroppen. Kul. Liv. Eller. Inte.
Jag sväljer tungt och en stickande känsla i hjärtat gör sig påmind. En tår vill ramla ut ur ögonvrån men stannar där den är. Jag tittar på mamma. Fan vad bra vi har det.

Monday 22 November 2010

Lite kort bara.

Jag har haft världens bästa helg. Bästa bästa bästa någonsin ever bästa helg. För att jag har världens bästa bästa bästa finaste ever bästa vänner. Det ni, det är ni just ni där, ni som sitter och läser det här.
Jag behöver ingen bostadsrätt, jag behöver bara er. Och jag har er, så jag är nöjd. Lycklig och nöjd.


Denna vecka: Söka den där tjänsten, påbörja dryga två veckors vik på Presterud, ställa till med Indisk Afton hos Jessica samt läsa ut fantastiska Jorden de ärvde (ALLA MÅSTE LÄSA!!!). Ajuste, träffa min far också. Jag glömmer ofta att jag har en sån.

Tuesday 16 November 2010

FÖRVIRRAT VYKORT

Idag kom det är vykort på posten. En såndär förtryckt historia på blankt papper med nåt artsy motiv på framsidan, men fortfarande ett vykort. Avsändaren var Högskolan Dalarna, de skriver och hälsar mig mycket välkommen till deras utbildning, lämnar lite kort info om deras hemsida och annat samt skriver med stor, fet text:


OBS: DET HÄR ÄR INTE ETT ANTAGNINGSBESKED


Ursäkta förvirringen men, vad är då detta? En antydan till vad som eventuellt kan komma att ske men kanske inte gör det? Ett omständligt och kostsamt sätt att retas? Förlåt mig, Högskolan Dalarna, men så vida det inte är en faktiskt antagningsbesked eller ett par trisslotter, bespara miljön och brevbäraren besväret och sänd mig ingen post.

Sunday 7 November 2010

Everything, everyone, everywhere, ends.

Åh, Six Feet Under! Började plöja säsong ett här om kvällen, BRA initiativ! 


- I don't want any children.
- Who said anything about children?
- I was refering to you.


Tänkte ni på era döda igår? Det gjorde jag, lite grann sådär, i en halvtimma eller så. Sen jag gick till kyrkogården och fotade/försökte föreviga den fina stämningen med alla lyktor och tända ljus. Gick sådär. Borde gå en fotokurs.






För mycket fritid för mycket fritid för mycket fritid. Det är himla praktiskt att bo på landet, allt är billigt och nära. Luften är ren, maten närproducerad och vännerna har oftast tid att ta en fika. Tristessen och avsaknaden av saker att ta sig för är en annan femma. Nästa vecka åker jag ner till Göteborg för att fira Julia och veckan därpå till Stockholm för att fira Martin som fyller 25. Haha, tjugofem. Jag älskar tanken på att mina vänner blir äldre och visare och hoppas att så är fallet även med mig. Det sistnämnda alltså. 


Dagens tidsfördriv: Organisera Itunes bibliotek, handla, läsa bok och försöka mig på lite matte. Är på skype ikväll om någon känner för att umgås den vägen. Puss.

Tuesday 2 November 2010

Naturkunskap B på distans.

Jag har hejdlöst roligt med mina naturkunskapslaborationer, varvat med älskade Sal som berättar om evolutionen, DNA och naturligt urval. Det spöregnar ute och jag mår som en prinsessa. Matteprovet i fredags gick STRÅLANDE och jag fick beröm via mail från Annika: "...jag tror att du förstått matematiken...". Själen mår bra och huvudet säger "kolla, du är inte korkad!". Åååh lättnadskänsla.


Går och sneglar lite på mitt Six Feet Under-box set och funderar på att kanske börja se om den. Jag har både tid och känner mig på det humöret, höst = tv-serier. Bästa serien någonsin, tyckte jag då i alla fall, men kommer den vara lika fantastisk en andra gång? Ni vet hur det är med saker som en gång gjort ett ofantligt intryck på en. Kanske hade det mycket att göra med där jag befann mig just då i livet... mycket har hänt sen dess, kanske kan jag inte längre relatera till den på samma sätt. Eller så blir det en nostalitripp utan dess like, man upptäcker nya detaljer, fattar fler av referenserna och lär känna karaktärerna på nytt. Påminns om varför man blev störtförälskad till att börja med. Ja, ikväll tar jag piloten.

Monday 1 November 2010

Nostalgi.

Inför festen med 80-tals tema i lördags styrde jag upp en alldeles förträfflig outfit MEN tog inga foton, dumt! Jag kände mig lika fin och häftig som på bästa tech noir-tiden, åh! Tuperat hår är bra för själen. 
Övriga gäster hade ansträngt sig minst lika mycket med sina utstyrslar och vid ankomst kändes det som att kliva in i en neonrosa tidsbubbla komplett med bisarrt breda axelvaddar, dekorerat med gamla madonna-posters, vinylskivor och lite här och var, "bandsallad", utdragna kasettband. Som uppenbart yngst på ställlet smög sig människor nyfiket fram, undrande huruvida jag minns eller känner till något om 80-talet och dess uppenbara briljans. Minns? Njae, inte direkt, även om första halvan av nittiotalet stilmässigt var lika mycket åttiotal som själva 80-talet, om inte mer. Musiken känner jag förstås till då jag umgåtts i 80-tals-romantiserande kretsar större delen av mitt vuxna liv. Film, teve och mode? Samma där antar jag. Men visst känns det ibland som om jag har minnesbilder av sånt som jag faktiskt inte upplevt då och där. Fast, jag har ju upplevt det, nu på 00-talet, och inte har glädjen och extasen av att snurra omkring på dansgolvet till Take On Me känts mindre genuin för att låten främst spelats i nostalgisyfte...
Kan man bli nostalgisk bara för nostalgins skull? Eller för att folk runt omkring en, årsmodell äldre, blir det?


Nu ska jag laga lunch åt mig och Jessica och servera i min nystädade- och ommöblerade våning. Det blir någonting med Tsatsiki (Som enligt mitt automatiska stavningsprogram bör stavas: Misskötsam. Hmm.).